This is not for me.
Vintern kom för en vecka sen.
Idag är första gången jag vandrar i snön.
Jag får inte smutsa ner det rena, det fina.
Beauty is not for me
Idag är första gången jag vandrar i snön.
Jag får inte smutsa ner det rena, det fina.
Beauty is not for me
Nervositet.
Idag är jag nervös.
Ska snart träffa skolans sjuksyster tillsammans med Bosse.
Vi ska typ bestämma vad det är för hjälp jag behöver. Vem jag ska gå till och krejer..
Och jag vet ju inte riktigt vad jag ska säga.. För jag vet inte själv vad jag vill ha hjälp med. Eller jo, det vet jag kanske.. Men det är liksom något som säger åt mig att inte säga för mycket. Dem får inte veta allt liksom. Men det måste dem, annars så är det helt omöjligt att få den rätta hjälpen.
Ah sheit..
Är lite skakis i kroppen. Och så har jag varit på så skumt humör de senaste dagarna. Börjat tjuta för smågrejer. Typ att teet blev äckligt, eller för att Sigge ännu en gång pissade på golvet. Liksom, det brukar hända och gör mig inget. Men nu är jag bara så jävla känslig. Minsta lilla grej gör mig självmordsbenägen. Typ..
Lite överdrivet, evs..
Och människor är så jävla störande, i allmänhet. Det har jag tjutit över rätt mycket också. Pallar inte med relationer med "normala" människor. Jag förstår inte hur dem tänker, vad dem säger eller hur dem ens kan överleva i sina "normala" jävla liv. Är det inte tråkigt, ffs?!
Any who..
Har nog inte så mycket mer att säga för tillfället.
En massa tankar, men inte många som skull förstå dem.
Det stör jag mig också på, btw.
Hur svårt kan det vara att förstå och sen hålla käften?
Att bara acceptera, okej så känner hon, så tänker hon, bra jag fattar, och sen inget mer.
Det är väl inte så jävla svårt?
Jo, för en viss person jag känner. Bara en massa tjat och gnäll och "vad menar du med de-eeet?" Man bah, men lägg ner. Låt det va. Nu är det såhär, jag har pratat och du har lyssnat. Håll käften nu.
Ska snart träffa skolans sjuksyster tillsammans med Bosse.
Vi ska typ bestämma vad det är för hjälp jag behöver. Vem jag ska gå till och krejer..
Och jag vet ju inte riktigt vad jag ska säga.. För jag vet inte själv vad jag vill ha hjälp med. Eller jo, det vet jag kanske.. Men det är liksom något som säger åt mig att inte säga för mycket. Dem får inte veta allt liksom. Men det måste dem, annars så är det helt omöjligt att få den rätta hjälpen.
Ah sheit..
Är lite skakis i kroppen. Och så har jag varit på så skumt humör de senaste dagarna. Börjat tjuta för smågrejer. Typ att teet blev äckligt, eller för att Sigge ännu en gång pissade på golvet. Liksom, det brukar hända och gör mig inget. Men nu är jag bara så jävla känslig. Minsta lilla grej gör mig självmordsbenägen. Typ..
Lite överdrivet, evs..
Och människor är så jävla störande, i allmänhet. Det har jag tjutit över rätt mycket också. Pallar inte med relationer med "normala" människor. Jag förstår inte hur dem tänker, vad dem säger eller hur dem ens kan överleva i sina "normala" jävla liv. Är det inte tråkigt, ffs?!
Any who..
Har nog inte så mycket mer att säga för tillfället.
En massa tankar, men inte många som skull förstå dem.
Det stör jag mig också på, btw.
Hur svårt kan det vara att förstå och sen hålla käften?
Att bara acceptera, okej så känner hon, så tänker hon, bra jag fattar, och sen inget mer.
Det är väl inte så jävla svårt?
Jo, för en viss person jag känner. Bara en massa tjat och gnäll och "vad menar du med de-eeet?" Man bah, men lägg ner. Låt det va. Nu är det såhär, jag har pratat och du har lyssnat. Håll käften nu.
And the life is the same.
Känns som jag har stått på PAUS i en vecka.
Lov = hemma i Vikingstad. Mycket skumt, inget registrerades i huvut, allt bara flöt omkring som sörjig sörja. Helt plötsligt var det fredag, hela veckan hade gått men jag hade ingen aning om vad jag hade gjort. Det var bara mongognugg över hela skiten. och där blev det en massa hade i samma mening. nerd.
Nu tillbaka i Tidaholm, och jag är helt jävla missanpassad. Bah Hej, jag tycker om att sitta och glo som en annan psykpatiens. Men det är inte mitt fel att mitt huvud inte funkar som alla andras.
När blir det ändring på saker och ting?
Vågar jag ens ta steget?
För det är jävligt läskigt..
over and fuck you
Lov = hemma i Vikingstad. Mycket skumt, inget registrerades i huvut, allt bara flöt omkring som sörjig sörja. Helt plötsligt var det fredag, hela veckan hade gått men jag hade ingen aning om vad jag hade gjort. Det var bara mongognugg över hela skiten. och där blev det en massa hade i samma mening. nerd.
Nu tillbaka i Tidaholm, och jag är helt jävla missanpassad. Bah Hej, jag tycker om att sitta och glo som en annan psykpatiens. Men det är inte mitt fel att mitt huvud inte funkar som alla andras.
När blir det ändring på saker och ting?
Vågar jag ens ta steget?
För det är jävligt läskigt..
over and fuck you
